"Minnet är bra, men kort!"

Den senaste veckan/veckorna har jag haft anmärkningsvärda minnesrubbningar. Häromveckan till exempel frågade min klasskompis som praktiserar på samma avdelning som jag var vår handledare var någonstans. "Hon skulle ringa ett samtal... Nej, där är hon!", sade jag och vi gick fram till henne. Hon hade hört vad jag svarade och tittade undrande på mig. "Samtal? Det var ju tre timmar sedan! Vi har ju till och med rondat sedan dess..." Då kom jag ju faktiskt ihåg att vi hade gjort en massa saker sedan dess, men jag kunde inte låta bli att känna det som om det var för fem minuter sedan hon sade att hon skulle gå och ringa.

Ett annat exempel var nu i veckan när en av undersköterskorna som skulle jobba kvällspasset kom fram till mig och undrade vem som varit vår undersköterska under dagen så han kunde få rapport av henne. Min handledare stod då bredvid mig. Jag fick totalt hjärnsläpp. Det blev helt tomt i huvudet. Jag tittade på min handledare.

"Ehm... Var det Linda idag? Eller var det igår? Nej, det var nog igår..."

Min handledare tittade på mig med höjda ögonbryn. "Ehm... Line..."

Gud, vad pinsamt! Såklart det var Line! Hur kunde jag glömma det? Vi hade ju gjort en massa moment med henne samma dag; EKG, venprov... Jag hade sett henne minst var tionde minut och pratat med henne minst en gång i timmen. När min handledare avslöjat vem det var mindes jag allt plötsligt solklart. HUR kunde jag glömma? Så fruktansvärt pinsamt! Jag måste ha framstått som den mest egocentriska och arroganta sjuksyrran någonsin!

Det var bara två exempel av ett flertal händelser. Antingen får jag total blackout eller så minns jag inte att det gått jättelång tid mellan nu och förut. Jag är inte helt säker på om detta beror på min MS, men det känns skönt att ha något att skylla på - då är det inte bara jag.