Veckovårdsavdelningen R81 på Huddinge sjukhus är en neurologavdelning som endast är öppen måndag-fredag. Klockan 07.30 på måndagsmorgonen den 15 april klev jag in genom dörren till avdelningen och anmälde mig i "receptionen". Jag fick en säng i rum 11, längst bort i korridoren undangömt bakom en något utstickande väggarderob. Rum 11 är en fyrabäddssal, dock var den tom denna morgon. Inne på rummet satt ett schema på väggen som sade att mellan 9.00-11.00 var det rond. I en och en halv timme lusläste jag Metro för att få tiden att gå. Strax innan nio droppade det in tre kvinnor på rum 11 - två äldre damer och en ung kvinna i 30-årsåldern.
Jag vet inte exakt vad som hände under ronden, men klockan blev 11 och läkaren hade ännu ej kommit och pratat med mig. Tydligen missade jag henne när jag var på toaletten eller hämtade kaffe i matsalen. Som patient tycker jag att det var väldigt dåligt gjort av henne att inte se till att hon träffade alla patienter. Jag hade bara två ställen att vara på på denna avdelning förutom min säng - toaletten och matsalen. Och jag stannade inte på dessa ställen längre än nödvändigt. Förstår att hon inte kan vänta på mig medan jag var borta, men tycker hon kunde ha återkommit till mig senare i alla fall.
Vid 11 serverades det lunch i matsalen och jag tänkte att det inte kunde skada att socialisera mig lite med andra patienter. När jag kom till matsalen satt det dock ingen där, så jag slog mig ner vänd mot TVn. Efter en liten stund kom det in en kvinna i matsalen som gick med hjälp av rullator. Hon gick fram till mig och frågade om hon fick slå sig ner eller om jag ville sitta ensam. Från och med då åt vi både lunch och middag tillsammans varje dag.
Vid 13-tiden frågade jag sjuksköterskorna på avdelningen om jag inte skulle få träffa läkaren idag. Hon jag talade med verkade förvånad över att jag inte träffat läkaren och sade att hon skulle säga till.
Vid 14-tiden gick jag in i matsalen och tittade på The Simpsons och fikade. I matsalen satt då hon i 30-årsåldern från rum 11 och vi samtalade lite om våra symptom (hon hade strålningar i benen som hon haft i två veckor, något som jag hade ett tag för ungefär ett år sedan men ej sökt för) och hon berättade att hon gjort en magnetröntgen i fredags och att hon då väntat på den i en vecka. Hon hade inte fått någon diagnos än.
Det var tänkt att jag skulle vänta på röntgen till 18.30 varje dag. Klockan 17 hade jag ännu inte träffat läkaren och frågade sjuksköterskorna igen. Då fick jag reda på att läkaren hade gått hem för dagen."Kan man ringa ner till röntgen och fråga var i listan jag ligger?"
Tydligen brukar man inte ringa röntgen, utan de ringer avdelningen när det är tid att åka ner. Men med tanke på att läkaren glömt bort mig gjorde en av sjuksköterskorna ett undantag. Jag låg högt upp på listan så röntgen tyckte jag kunde stanna till 19.05, och om de inte ringt innan dess kunde jag åka hem för natten. Klockan 18.50 gick jag hem.
Det hade skett en miss i informationen kring min röntgen. Som jag fick höra låg jag högt upp på listan, vilket jag trodde innebar att det snart var min tur bara att det kom in en massa akutfall innan mig. Så var det inte, utan jag låg högt på listan för att hoppa in ifall någon som bokat en magnetröntgen för tre månader sedan skulle få förhinder. Tycker att de kunde ha varit lite tydligare med vad jag faktiskt väntade på!
Dagen efter var jag förberedd på en lång dag utan underhållning och hade med mig min laptop. Tur det - jag röntgades inte under tisdagen heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar