Magnetisk resonanstomografi (Magnetröntgen)

Eftersom min 36-åriga rumsgranne hade väntat på sin magnetröntgen i en vecka, var jag inte inställd på en kortare väntetid. Efter två dagar i denna bubbla på avdelningen finner man sina egna rutiner och vänjer sig vid att tiden går långsamt och att det inte händer mycket. Min rutin såg ut som så: jag tittade på Game of Thrones fram till lunchen. Mellan varje avsnitt gick jag på toaletten och fyllde på min kaffekopp. Lunchen åt jag i matsalen i någon timme tillsammans med kvinnan i min mammas ålder. Sedan gick jag tillbaka till mitt rum och fortsatte min Game of Thrones-rutin fram till fikat klockan 14 och sedan fram till middagen kl 16 och sedan fram tills jag fick gå hem.

När klockan närmade sig 14 denna onsdag tänkte jag förväntansfullt: "Åh, snart dukar de fram fika i matsalen!". Jag fortsatte titta på Game of Thrones de sista minuterna, sedan såg jag i ögonvrån hur en undersköterska kallade på mig. Jag drog ut min hörlurar ur öronen.

"Nu! Nu! Nu får du åka!", utropade hon.

Jag drogs hastigt ur min lilla avdelningsbubbla, vilket var väldigt omruskande. Efter fem minuter kom sjuksköterskan in på rummet för att sätta en PVK på mig. Bara några minuter senare följde en av undersköterskorna mig ner till plan 4 (källaren) och placerade mig i ett väntrum. Efter några minuter kallades jag in och fick byta om till patientskjorta.

Magnetkameran var väldigt stor och upp nästintill hela rummet. Jag fick lägga mig på bristen framför den och sjuksköterskan lade en handduk över mig för att jag inte skulle frysa. I handen placerade hon en ballongpump som jag skulle klämma i om jag ville komma ut. Hon satte en ställning över mitt ansikte och kilade in kuddar på båda sidor av mitt huvud för att jag skulle ligga stilla. I ställningen framför mitt ansikte fanns två vinklade speglar så att jag hela tiden kunde se ut ur röntgen och se personalen. Jag fick ha på mig hörlurar som skyddade mina öron från kamerans höga ljud och spelade radio, och som jag även kunde kommunicera med personalen genom. Jag valde att lyssna på Mix Megapol, men man kunde knappt höra musiken på grund av kameran.

Sjuksköterskan meddelade att vi först skulle ha en sektion på 5 minuter. Efter 5 minuter kom en sektion på 12 minuter och så vidare. Någon gång i början av undersökningen gav sjuksköterskan mig kontrastmedel via min PVK. Kameran lät olika under alla sektioner - i alla fall under de sektioner jag var vaken under. Efter cirka en kvart inne i kameran somnade jag och vaknade inte förrän vi var klara efter en timme. En väl behövd power nap! Efter röntgen fick jag gå hem för dagen.